Tjenare, väntar på att alla ska vakna är ju morgon här och därför uppdaterar jag som en tok. Och har sjukt stor lust att skriva av mig! Tänkte först, vad fan ska jag skriva om? Så jag kör en min uppväxt, mitt liv, nöje och sorg. Humor och hat. Allt blandat, inte alla detaljer men vissa. Vissa hemska saker, vissa roliga saker. Here you go en liten väldigt liten del av mitt liv med MÅNGA värre och bättre detaljer som lär saknas.
Allt började 1989 den 7e December. Då lilla Sara, kom till världen. Samtidigt som världens finaste person Haley gjorde exakt samma sak, på exakt samma BB! Gode coolt, och än idag, håller vi ihop. Men nog om det, vet ju inte riktigt vad jag tänkte, eller om man tänker alls? Men tänkte jag så var det nog något sånt här; Jahapp, detta ser väl ut att vara en hygglig familj? Men vem fan är den där pojken? Vadå är jag inte enda barnet? Hehe. Skämt åsido! När jag väl började kunna tänka och uppfatta saker insåg jag nog ganska snabbt, att det var ett helvete jag hade kommit till. Den största ljus punkten jag hade var nog farmor&farfar. Och för att inte glömma, min då vackra solstråle och hjälte, min bror Tobias! Som tyvärr inte idag finns med mig. Rest in peace bro!
Våran uppväxt, var skit rent ut av. Misshandel hela tiden. Varje dag. Droger, alkohol, svält, slag, sparkar, kvävningar, bli dränkt, bli strypt, knuffad. Ja allt som rent ut av har med misshandel och tortyr att göra.
Ni förstår, min mamma, var alkis&knakare likaså min far! Fast han var ändå bättre, han var snäll. Men tyvärr inte våran mor. Hon var världens hagga. (Ursäkta mitt språk!) Tror faktiskt hon kunde ha varit snäll, om de inte vore för drogerna och alkoholen. Iallfall så växte jag och Tobias upp med misshandel. Men vi fick ett starkt band till varandra. Ingen skulle skilja oss åt, vi älskade varandra. Vi tog hand om varandra. Vi blev bästa vänner. Och det hade vi nog kunna varit än idag, eller rättare sagt, jag anser att vi än idag är det även om han inte finns med mig. Men vem orkar lyssna på allt jag varit med om? Misshandel och sånt?
Kan istället berätta varför inte min bror finns med mig. Jag brukade följa med min bror på fester väldigt ofta. Ja vi började supa tidigt och använda droger för att slippa känna smärtan och för att må bra. Iallafall så var jag ca 12 år. Hade aldrig ALDRIG haft sex. Träffade en kille, min brorsas bästavän förutom mig by the way. Vi gick iväg bara han och jag. På tu man hand. Och pratade om allt möjligt. Han visste ju precis hur vi hade det. Efter ett tag började jag gråta. Och klagade över hur patetiskt liv jag och min bror lever. Vilket skit liv vi har. Han börja trösta mig, ja ni vet det gamla vanliga. Började taffsa, och det enda ledde till det andra. JA, vi hade sex, men jag var inte med på det. Ville inte ens. När vi var klara, jag satt i ett hörn och skakade grät mer än före. Eftersom jag hade blivit av med något jag ansåg skulle gå till den personen jag älskade. Men nu kände jag mig bara smutsig och äcklig. Min bror kom in. Medans han vän, som vi kan kalla "Jocke" stod och klädde på sig. Jag kolla min bror i ögonen, och han mig. Jag såg hatet komma i hans ögon. Inte mot mig. Utan mot "Jocke". Det svartnade för ögonen några få sekunder. När jag väl kom tillbaka eller vad man säger. Såg jag hur Tobias bokstavligt stod och sparkade med all sin kraft på "Jocke". Han sparkade, och sparkade. Jag trodde aldrig han skulle sluta. Men gjorde inte något åt det. Iallafall. Det var det som var droppen.. Han tog livet av sig. Lämnade ett brev, så fin som han var. Som jag någon gång tänker ta en bild på, och dela med er. Men inte just nu. Inte än. Kan btw lägga upp en sak jag skrev för några månader sen i bloggen.
Jag förlät alla då. Det gör jag än här kommer det :
Nu kommer det största steget lilla Sara Andersson tar!
2009-07-22 @ 14:31:49
Jag förlåter er. För allting.
Jag förlåter dig mamma för allt vi fått stå ut med, alla droger och alkohol. Alla slag och ord. Jag förlåter dig för allting, för att du fick mig och Tobias att må skit, för att du fick oss att känna oss värdelösa och oönskade och fick oss att tro att vi var misstag. Förlåt för att jag spotta på din grav och log dagen du dog. Förlåt , jag förlåter dig för allt.
Jag förlåter dig pappa för alla droger och alkohol, jag förlåter dig för att du ljög att du var ren när du körde Casandra i bilen och körde av vägen och att hon dog. Jag inser idag, det kunde ha hänt vem som helst. Hade inte varit säket att du fått tillbaka kontrollen på bilen bara för att du varit ren. jag förlåter dig även för att du inte skyddade oss mot mamma. Antar att du var lika rädd, så jag förlåter dig pappa.
Jag förlåter dig Michael för att du bara dog. För att du bete dig som en skit när vi var tillsammans. För alla ord och slag, jag ångrar att vi inte bara var vänner. Då var allt frid och fröjd. Sen brast allting. Jag saknar dig om min vän. Min bästa vän. Jag förlåter dig..
Jag förlåter dig Tobias för att du lämna kvar mig i helvetet själv. Jag har aldrig hatat dig över det, eller varit arg. Men det är först idag jag kan förlåta dig för det. Jag förlåter dig för att du presentera mig för droger. Var ju aldrig din mening att det skulle bli som det blev. Jag älskar dig och saknar dig ingen kan va en bättre bror än vad du var..
Jag förlåter dig som tog min oskuld genom en våldtäkt. Jag förlåter dig för det, jag förlåter dig för att du fick Tobias att ta steget till sin död. Förlåt för alla personer jag skickat på dig genom åren. Jag förlåter dig.
Förlåt Casandra att jag släppte iväg dig den dagen, förlåt att jag inte bad någon annan hämta dig och köra dig. Förlåt att jag inte tog med dig på skotern.. Jag älskar dig, mamma glömmer dig aldrig kom ihåg det min gudinna.
Förlåt till alla jag någonsin förstört för. Förlåt till er jag slagit, misshandlat, gjort erat liv till ett helvete. Förlåt till alla jag mobbat. Förlåt till alla er.
Idag förlåter jag alla som sårat mig och förlåt till alla jag sårat.
-
Det var det.
Nu till något roligare eller? Nej. Känner faktiskt inte för det längre...
