Änglamamma till Casandra.

Den gick till dig mamma. Visst jag har förlåtit dig men glömmer aldrig det du gjort. Minns det fortfarande som igår, minns du det där i din grav? Det var faktiskt den 4 december 1996. Sex år var jag, skylle fylla sju om tre dagar. Visade dig i en reklam tidning vad jag ville ha. Du började skratta och hånlog mot mig. Sa att jag hade tur om jag ens fick mat den dagen. Att jag hade tur om du ens var snäll mot mig den dagen. Sedan, gav du mig hopp. Sa att du skulle ut och handla min födelsedags present. Du gick iväg. Jag satt ivrigt och väntade i timmar. När du väl kom hem sprang jag till hallen, ville bara se omslagspappret och hur stort paketet var. Men du hade bara en systempåse. En jävla systempåse. Tog det så många timmar? Var du tvungen att ljuga för mig? När jag kom och försökte titta i påsen, för jag tänke, kanske lurar hon mig. Då knuffa du in mig i byrån, du vet, den mörkbruna med guldiga handtag du hade fått av mormor. Jag slog skallen, fick ett jack i huvudet. Sedan gick du bara. Även fast jag skrek, grät och blödde. Det var Tobias som fick hjälpa mig. Du lät en tio åring ta hand om det. Tur för dig att det inte var djupt. Det slutade och blöda fort, men du sårade ändå mig så himla mycket.